Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMÄDA, r. l. f.
Etymologi
[jfr d. smæde; avledn. av SMÄDA, v.]
(†) smälek. När de (dvs. förrädarna) Darium fängzlat .. / Som ey af Fienden lidt slijk Smäda ok förtret! Börk Darius 836 (1688).
Ssg (jfr smäda, v. ssgr): SMÄDE-LÖS. (†) som icke medför smälek. Schultze Ordb. 4599 (c. 1755).

 

Spalt S 7778 band 28, 1979

Webbansvarig