Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMITA smi3ta2, sbst.2, förr äv. SMITTA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SkeppsgR 1541 osv.) ((†) -er Nilson Repsl. 52 (i handl. fr. 1631)); förr äv. SMIT, sbst.2, f.?
Ordformer
(smijdt 1656. smita (sz-, -ij-, -th-) 1532 (: sunton; fel för smiton), 15411913. smitta (sz-, -tth-) 15431691)
Etymologi
[av mlt. smīte; jfr nl. smijt, eng. smite, t. schmeite, schmiete; till SMITA, v.1; formen smitta möjl. av ett icke anträffat mlt. smitte, (fock)-hals, etymologiskt identiskt med smitte, färg, klister o. d. (se SMITTA, sbst.2)]
(numera föga br.) sjöt. hals (se d. o. 8). GIR 8: 66 (1532: sunton; fel för smiton). Samma dagh bleff Slagith til Grabbens barken 2 smitor kom th(er) til Cabbelgarn — 9 (lispund) 5 m(arke)r. SkeppsgR 1541. Belägg Smijtorna eller Halsarna. Rosenfeldt Tourville 23 (1698). (Sv.) Stora smitor, (eng.) Main tacks. Serenius 282 (1741). Auerbach (1913). — jfr FOCK-SMITA.
Ssgr (†): A: SMIT-HULT. halsklamp. Rålamb 10: 23 (1691).
-HÅL. i halsklamp: hål varigenom store hals halas. Rajalin Skiepzb. 22 (1730).
-TÅG. tåg utgörande hals, hals. Eurén Kotzebue Orth. 3: 39 (1794).
B: SMITA-BLOCK. halsblock. SkeppsgR 1543, s. 23 b. jfr: Jttem xvij Julij Ana(ma)de Lasse Olss på Nya Galeijen, til fucka smitha bloch(et), kopp(er) Terningghar — ij st(yck)en. Därs. 1545.

 

Spalt S 7576 band 28, 1979

Webbansvarig