Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMIDRIG, adj.
Etymologi
[möjl. avledn. av SMIDE, med urspr. bet.: som bär (smycken i) guld l. silver]
(†) praktfull l. ”lysande” l. ståtlig l. storslagen. Du bad mig .. skrifva om jubelfesten. Du tror väl att det varit mycket smidrigt. Jag tänkte så med, men .. (jag) har ej .. för min del funnit det så vådeligen präktigt. NFBiberg (1793) hos Dahlgren Släktprof. 1: 29. Jubeldagen var .. fullkomligt smidrig. Jag gick med i procession. Därs. 30.

 

Spalt S 7560 band 28, 1979

Webbansvarig