Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMIDBAR smi3d~ba2r, förr äv. SMIDESBAR, adj. -are.
Ordformer
(smid- 1808 osv. smides- 1838)
Etymologi
[jfr nor. smibar; jfr äv. t. schmiedbar; avledn. av SMIDA; formen med smides- bildad gm anslutning till ssgr med denna form av SMIDE]
(i sht i fackspr., särsk. metall.) om metall o. d. (i sht järn): som (icke är för spröd o. dyl. o. därför) går att (vid förhöjd temperatur) smida ut o. plastiskt forma gm mekanisk bearbetning (valsning, stansning m. m.); stundom äv. om beskaffenhet o. d.: av det slag som kännetecknar metall som går att smida ut osv. Gjuten metall är ofta ej så smidbar. 23 karats guld är mera smidbart än 18 karats. Den 11 Aprill, försäljes på Stadens Auctions-Kammare .. ett partie diverse gammalt smidbart Jern, som förmiddagen kan beses. DA 1808, nr 84, s. 3. Lloyd’s fordringar på smidesjern till fartygsbygnader är, att det skall vara af god, smidbar beskaffenhet. Engström Skeppsb. 160 (1889). Smidbart järn .. innehåller vanligen mindre än 1.5% kol .. (o.) indelas i mjukt järn och stål. Kjellin 492 (1927). Smidbarast av alla metaller är guld och därnäst silver, och i hög grad smidbar är även koppar. Törnstrand Metall. 27 (1927). Skrotprisnämnden har vid sitt senaste sammanträde nedsatt normalpriset för smidbart järnskrot med 22 kr. per ton. UNT 1937, nr 303, s. 4. Garkopparen var en slutgiltig handelsprodukt … Den kunde direkt användas till legeringar … Däremot var den i regel inte smidbar utan vidare .. (den) var .. för spröd för smide. Lindroth Gruvbrytn. 2: 330 (1955). — jfr O-SMIDBAR.
Ssg (i fackspr., särsk. metall., numera bl. mera tillf.): SMIDBAR-GÖRING, äv. -GÖRNING. (-göring 1896 osv. -görning 1874) om verksamhet l. procedur varigm metall o. d. görs smidbar, mjukgöring; i fråga om ä. förh. särsk. liktydigt med: färskning (se färska, v. 2 a). Smidbargörning ifrågakommer, då guldet är sprödt eller af annan anledning ej låter sig utmyntas. SFS 1874, nr 64, s. 2. Färskningen eller smidbargöringen. Heckscher SvEkonH 1: 469 (1936; om ä. förh.).
Avledn. (i sht i fackspr., särsk. metall.): SMIDBARHET, r. l. f. [jfr t. schmiedbarkeit] egenskapen l. förhållandet att vara smidbar. Heinrich (1814). Rena metaller besitta i allmänhet större tänjbarhet och därav följande smidbarhet än orena eller legerade. HantvB I. 2: 75 (1934). Det rena aluminiumets stora smidbarhet var känd redan vid 1800-talets mitt. Dædalus 1943, s. 83.
Ssg (i fackspr., särsk. metall.): smidbarhets-prov. prov (i abstr. l. konkret bet.) för utrönande av en metalls smidbarhet. Dædalus 1951, s. 25 (konkret, gällande koppar).

 

Spalt S 7537 band 28, 1979

Webbansvarig