Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMICK smik4, sbst.3, n.
Etymologi
[sannol. (i analogi med SMICK, interj., l. ord av denna typ representerande ljudmotsättningarna i tredje avljudsklassens vokalserie) bildat ss. ett (mer l. mindre skämtsamt) motstycke l. komplement till SMACK, sbst.3]
(tillf.) i uttr. varken smick eller smack, varken det ena l. det andra, ingenting. Gumman på Börjelstorp var enögd tills hon dog och såg varken smick eller smack sen hon blivit klöst till rätta av rådan (o. därvid förlorat det öga som var synskt). Koch GudVV 1: 28 (1916).

 

Spalt S 7513 band 28, 1979

Webbansvarig