| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMEKING, m.; pl. -ar.
(†)
1) motsv. SMEK, sbst.1 2, SMEKA, v. 1, om person som (gärna) smeker l. kelar l. som man l. ngn (gärna) smeker l. kelar med; anträffat bl. i utvidgad l. bildl. anv. (delvis med anslutning till 2) om (inställsam l. lismande) person åtnjutande konungs l. furstlig persons gunst, gunstling, favorit (se d. o. 1); jfr SMEK-UNGE (1 o.) 2, SMEKLING. Sådana (som) .. de smekingar, som gamla svenska handlingar omtala .. äro de favoriter, som för 30 år sedan på detta stället (dvs. riddarhuset) .. afmålades. 2RARP 19: Bil. 101 (1755).
2) motsv. SMEK, sbst.1 3, SMEKA, v. 3: (inställsam) smickrare, lismare, skrymtare; jfr SMEK-UNGE 3. Schultze Ordb. 4603 (c. 1755).
Spalt S 7499 band 28, 1979