Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SLÖSA, r. l. f.; anträffat bl. efter prep. i formen slöso.
Etymologi
[till SLÖSA, v.1; jfr med avs. på bildningen REDA, sbst.1, RÖRA, sbst.3; jfr äv. ä. d. sløse, vårdslöshet]
(†) slösande, slöseri. Den med slöso sitt hus förstört, får wäder at ärfwa. Nicander SalOrdspr. 26 (1760).

 

Spalt S 7400 band 28, 1979

Webbansvarig