Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SLÖJIG slöj3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. schleierig, schleiericht; till SLÖJA, sbst.2]
som visar likhet med l. erinrar om slöja (se SLÖJA, sbst.2 1) l. slöjor (särsk.: dimmig l. disig); försedd med slöja (se SLÖJA, sbst.2 2); beslöjad (se BESLÖJA 2, 3). Dimma och andedräkt sända / lysande, slöjiga gaser. Martinson Natur 96 (1934). Dunkel, slöjig skymtar midnattssolen bakom norskfjällens helvita tinnar. Rosendahl VildfågFj. 88 (1934). Varenda dag hela första veckan i augusti var präglad av samma milda stillhet med mjuk, slöjig luft, som solen aldrig tycktes orka genomstråla. Aronson Medalj. 192 (1935). IllSvOrdb. (1955). — särsk. fotogr. om negativ o. d.: försedd med slöja (se SLÖJA, sbst.2 2 e); äv. ss. adv.: på sätt som kännetecknas av slöjning (se SLÖJA, v. 2 a). Gammalt förstördt, slöjigt arbetande platinapapper. Roosval Schmidt 272 (1896). Plåtar kunna framkallas månader efter det de exponerats, films ge däremot ofta slöjiga negativ efter denna tid. Malmberg David 61 (1910). Fotohb. 1: 197 (1958).
Avledn.: SLÖJIGHET, r. l. f. SDS 1929, nr 40, s. 7. Björk Beebe UndHavsyt. 135 (1937). särsk. fotogr. till slöjig slutet. Björk Beebe UndHavsyt. 125 (1937).

 

Spalt S 7395 band 28, 1979

Webbansvarig