Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SLÖDDRAD, p. adj.
Etymologi
[möjl. till samma stam som föreligger i fvn. slyðrast, råka illa ut, o. möjl. i SLÖDDER. — Jfr SLÖDDRIG]
(†) oordnad l. oredig l. dyl.; jfr SLÖDDRIG. En slöddrat och uthan någon redeligh Krijgsordning kanckewijs gående menighet. Sylvius Curtius 641 (1682; lat. orig.: inconditam .. turbam).

 

Spalt S 7378 band 28, 1979

Webbansvarig