| Publicerad 1978 | Lämna synpunkter |
SLÄNTA, sbst.2, f.; best. -an.
(†) ss. mer l. mindre nedsättande l. skämtsam beteckning för (ostadig) ung flicka, slyna; jfr SLÄNTA, v. 4, o. SLANTA, sbst.2 Det är rätt vackert att förnöta sin morgon med den der unga släntan. Gustaf III 3: 20 (1783).
Spalt S 7235 band 28, 1978