Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÅNGA sloŋ3a2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. slånga, långt, smalt träd med få grenar i toppen; i avljudsförh. till SLINGA, v.1; bandtången har långa, slingrande, bandlika blad]
1) (numera knappast br.) bandtång, grästång; jfr BÄNDLING. Liljeblad Fl. 31 (1798). Cannelin (1939). jfr HAVS-SLÅNGA.
2) [hårnaten påminner om bandtången] (föga br.) (växt tillhörande) släktet Ruppia Lin., hårnate. Lyttkens Växtn. 1395 (1913). jfr SKRUV-, SPRÖT-SLÅNGA.

 

Spalt S 7136 band 28, 1978

Webbansvarig