Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÅMA slå3ma2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. slåma; till sv. dial. slåma, gå snubblande o. ovigt, vara tölpig, slåma åv, loma av; jfr äv. sv. dial. slåm, slåmer, kringsmygande misstänkt person, lång o. smal l. senfärdig man; möjl. samhörigt med SLUM, adj.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lång o. smal (o. enfaldig) kvinna l. flicka; äv. allmännare: slampa; äv. om bräda l. dyl. med kvinnokläder, föreställande sådan kvinna. Gawell-Blumenthal Hemb. 63 (1913; om bräda). IdunVeckoJ 1963, nr 15, s. 83 (allmännare).

 

Spalt S 7132 band 28, 1978

Webbansvarig