Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLYNG slyŋ4, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. slyng; till SLYNGA, v.; i sv. möjl. att fatta ss. lån från d.]
(mindre br.) i fråga om väg: sväng, kurva. Blomberg Vallf. 55 (1926). Den asfalterade vägen vrider sig i vilda slyng upp till Cobenzl. Dens. Städ. 69 (1931).
Ssg: SLYNG-VÄG, se slynga, sbst. ssgr.

 

Spalt S 6947 band 28, 1978

Webbansvarig