| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLINT slin4t, sbst.3, r. l. m.; best. -en.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slänt, sluttning, backe; jfr SLANT, sbst.4 Vi klev ner för slinten och gick en bit utefter åkanten. Lagerkvist OndSag. 10 (1924). Dens. Gäst 52 (1925). jfr: Jordslint. Andersson o. Birger 248 (1912).
Spalt S 6618 band 27, 1977