Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLINKOMHEJ, m.||ig.
Etymologi
[sv. dial. slinkomhej, person som linkar fram fort mellan gårdarna, slamsigt kvinnfolk, ngn l. ngt som åker med på snålskjuts l. som slinker med; till SLINKA, v., o. HEJ, interj.; med avs. på anv. av OM jfr HULLER OM BULLER; jfr SLINKOMHEJS]
(†) oordentlig person som far omkring i bygden l. bygderna l. dyl.; säkert anträffat bl. ss. tilltalsord. Hvad tusand! du Tysker (dvs. skomakargesällen) bist du dar? / Än har jag prygeln qvar, / Som jag i Pommern skar, / Fast för god åt sådan kar. / Och du, du Slinkomhej! / Som törs förakta mej: / En äkta bastu väntar dej. CIHallman 59 (1775). Tholander Ordl. (1872; möjl. med adverbiell anv.; jfr SLINKOMHEJS).

 

Spalt S 6616 band 27, 1977

Webbansvarig