| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLASING sla3siŋ2, r.; best. -en; pl. -ar.
(vard.) koll.: pengar, ”kosing”; äv. i individuell anv.: sedel (se d. o. 2). BVT 1926, nr 17, s. 32. Det var så klart han hjälpte till när han fick så mycket slasing. DN 20/11 1932, Söndagsbil., s. 4. Jag skulle växla en slasing åt käringen i kiosken men då snodde jag den och (osv.). Fridegård Tack 45 (1936).
Spalt S 6472 band 27, 1976