Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLAPKANT, m.; best. -en.
Ordformer
(schlap- 1651—52. slap- 1651—52)
Etymologi
[av mlt. slapkante, av slap, slapp (se SLAPP, adj.1), o. kante, kant (se KANT, sbst.)]
(†) besättning (se d. o. II 1 a) i form av (löst sittande) kant (se KANT, sbst. 7) l. bräm l. bård (av silvertråd o. d.). KlädkamRSthm 1651—52 Fransk., s. 90. Därs. 118. jfr: Sölf(ver) Schlapkant. KlädkamRSthm 1651—52 Fransk., s. 221.

 

Spalt S 6450 band 27, 1976

Webbansvarig