Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLANT slan4t, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. slant; sannol. till SLANTA, v.2 o. etymologiskt identiskt med SLANT, sbst.1 (med tanke på ngt som under rörelser hit o. dit l. upp o. ner glider genom vattnet); möjl. dock i stället bildat till SLANTA, v.3 (som i så fall är etymologiskt identiskt med SLANTA, v.2). — Jfr SLANT, sbst.5]
fisk. slantkrok (med bete); äv. sammanfattande, om slantkrok, slantrev o. slantspö. Lucidor (SVS) 343 (1673). (I en skildring) läses huru .. (de resande på väg genom Ryssl.) hela wägen fångade Fisk med Slant. Rudbeck Atl. 3: 326 (1698). När fiskarn är i begrep at bruka sin slantkrok, träder han en liten fisk .. på slanten, fästandes så snöret wid smalaste ändan af en lång stång, slantstång, wid pasz 3 famnar i längden, medelst en ögla på en liten uti stången fästad järnten, och .. kastar sin slant uti och jämte hwaszen eller säfwen. Enholm Anm. 2: 10 (1754). Slant .. består af stång, ref och krok. UpprFiskaren 70 (1847). I viken skulle jag der borta gunga / Med slant och drag, då gäddan är i svang. Sehlstedt 4: 62 (1871). Gäddan kan hugga ganska olika på slant. Hammarström Sportfiske 247 (1925). — särsk. (numera bl. mera tillf.) i uttr. fara med slant(en), bedriva slantfiske (från båt). IErici Colerus 1: 66 (c. 1645). (Man) far .. med slanten utefter waszkanterna eller der bladig strand finnes. UpprFiskaren 70 (1847).
Ssgr, se slanta, v.3 ssgr.

 

Spalt S 6447 band 27, 1976

Webbansvarig