Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLADD slad4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. av lt. sladd, rest, liten mängd, trasa, delvis av slatt (se SLATT), delvis möjl. (liksom ä. holl. sladde, trasa) samhörigt med t. dial. schlatt, slapp, av ovisst (möjl. ljudhärmande) urspr.; möjl. är dock ordet i sv. delvis inhemskt o. identiskt med SLADD, sbst.2 — Jfr SLADDA, v.5]
1) i sht sjöt. om (lös) ända av ett tåg l. en lina l. kätting o. d., tamp; äv. dels allmännare, om (kort, smäckert) tåg osv., dels i utvidgad anv., om stycke (avrivet) tyg l. läder o. d. (använt ss. snöre l. dyl.); förr äv. i uttr. god sladd, om den tågända som vid varpning är fäst i varpankaret (o. på vilken man mest litar). Rajalin Skiepzb. 210 (1730). Dalin (1854: God). Frykholm Ångm. 111 (1881; om ända på kätting). En sån där bondkanin, som hvarken kan splitsa ett öga eller tagla en sladd! Engström 1Bok 88 (1905). Då bogsertrossen .. skulle återsändas (till bogserbåten), kom den ena ändan af den smäckra sladden i propellern och omkring 7 meter af sladden måste kapas. PT 1909, nr 226 A, s. 3. (Förbands-)Bindans ända fästes med nål eller genom att klyvas ett stycke till 2 ”sladdar”, som hopknytas omkring förbandet. LbKir. 1: 551 (1920). Vi (hade) snart kurs på land med minan (som skulle desarmeras) i en 100 meter lång sladd i släptåg. VFl. 1938, s. 87. Rallarminn. 152 (1949; i pl., i sladdkran). — jfr BÄNDSEL-, FÖRLÖPAR-, MURBRUKS-, SADEL-SLADD.
2) (ngt vard.) om den sista delen l. ändan av ngt, ”tamp”; särsk. om den sista delen av en karavan l. kolonn av människor (l. djur), kö (se d. o. 3). Den fint tillspetsade yttersta sladden af en ovanligt lång orm. PT 1905, nr 224, s. 3. Hedin Indien 1: 483 (1910; om kö av kamelkaravan). Långsamt kröp den långa raden av slitna kvinnor (som ville köpa kaffe) framåt. Längst ute på sladden, där man riskerade att få gå hem tomhänt, skruvade sig en hätsk oro. Siwertz JoDr. 126 (1928); jfr 3. Ferdinand höll .. täten. Med honom skidade Malkolm .. och Anders Tomasson. Gabriel åkte långt bakerst i sladden. Rosendahl Lojäg. 120 (1956). Står vi på sladden av en lång utveckling eller på gränsen till en ny tid? Wästberg Luftb. 282 (1969); jfr 3.
3) [jfr 1; möjl. delvis utgående från (l. anslutet till) SLADD, sbst.2; jfr med avs. på bet.-utveckling uttr. på (sista) tampen] (ngt vard.) i (det adverbiella) uttr. på sladden, på slutet, (till) sist, efterst; i sht i uttr. vara l. komma på sladden, vara l. komma sist l. efterst; äv. dels i uttr. på sista l. yttersta sladden, (till) allra sist, alldeles på slutet, dels i uttr. komma med på sladden, särsk. närmande sig bet.: slinka l. smita med vid sidan av (av en tillfällighet l. utan att vara berättigad l. anmodad o. d.); ofta dels i fråga om inbjudan som ngn får (lång tid) efter alla andra gäster, dels i fråga om barn fött långt efter övriga syskon (jfr SLADD-BARN). Nordforss (1805: Komma). Jag och flere skickade (inbjudnings-)kortet åter (emedan vi bjudits så sent) — vi tyckte, att vi ej ville komma med på sladden. Stenhammar Riksd. 3: 37 (1844). Andersson skall (om eleverna placeras i bokstavsordning) sitta högt, om han än är ett nöt, och Ölander på sladden, vore han ock ett snille. Hedenstierna Kaleid. 43 (1884). PT 1909, nr 293 A, s. 3 (: sista). Johansson SmedBrukspatr. 34 (1933: vara). Komma med på sladden (dvs.) slippa in med de andra; lite oförutsett, utan att vara anmodad. Östergren (1941). Lille Tommy, som kom långt på sladden, tio år efter sina systrar. Gustaf-Janson GodVänn. 55 (1955). Dens. Råtun. 267 (1962: yttersta).
4) dans. i vissa (folk)danser (särsk. långdans): (sista delen av en) kedja som bildas av de dansande gm att de håller i varandras händer utan att bilda en ring; särsk. i uttr. dra sladden, dra en sladd, dansa långdans. Lekstug. 1: 7 (1897). När kavaljeren n:r 8 (i dansen Väva vadmal) kommit ut ur tunnelgången (som de dansande bildar), drager sig kavaljer n:r 1 med sin dam in mot mitten .. och sladden lindar sig nu runt kavaljer n:r 1. Folkdans. 77 (1923). Ek SvFolkv. 11 (1924: ”drog sladden”; i fråga om folkvisedans). — jfr KEDJE-SLADD.
5) flyttbar elektrisk ledning med uppgift att förbinda ett flyttbart, elektriskt drivet föremål (en lampa, en elektrisk apparat, en telefon o. d.) med den fasta elektriska installationen. Fast sladd, som är fast ansluten till föremålet. Lös sladd, som har (l. är avsedd att ha) don för anslutning i båda ändar. KatalNK 19161917, s. 36 (på strykjärn). Hade Vesper Johnson dragit ur sladden på sin (telefon-)apparat? Trenter LysLandn. 195 (1946). Lampkupan, som hängde i en sladd från taket. Runeborg Koltr. 15 (1963). — jfr MOTOR-, SKARV-SLADD.
Ssgr: (5) SLADD-ANSLUTNING~020. anslutning (se d. o. f) av sladd. KatalInstallAsea 1931, s. 116.
(3) -BARN. (i sht ngt vard.) barn fött ”på sladden”; äv. bildl. SvD(A) 1938, nr 324, s. 10. SvD 1970, nr 250, s. 9 (bildl.).
(1) -BÄNDSEL. sjöt. om bändsel som pålägges om de båda ändarna av en tross närmast trossens sladd o. längst ut från det block o. d. som skall inbändslas; jfr hjärt-bändsel. Frick o. Trolle 51 (1872). 3NF 13: 35 (1930).
(5) -DOSA. sladd (förlängningssladd) som i ena änden har en stickpropp för anslutning till den fasta elektriska installationen o. i andra änden en dosa (vari sladden kan rullas upp), ofta försedd med flera uttag för stickproppar (grenuttag). TT 1956, s. 460.
(4) -FATTNING. dans. i vissa folkdanser: fattning (se d. o. 3) varigm de dansande bildar en sladd. Folkdans. 76 (1923; i Väva vadmal).
(5) -HÅLLARE. på l. för elektriskt strykjärn: anordning avsedd att vid strykningen hålla sladden ur vägen. SvD(A) 1926, nr 333, s. 7.
(2, 3) -KARL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6253). (ngt vard.) karl som kommer l. kommit ”på sladden”. UNT 1929, nr 10246, s. 4 (om tävlingscyklist).
(1) -KRAN. (i sht förr) för pålning använd kran vars hejare manövreras med en lina i vars fria ände ett antal sladdar är fästa, en för varje person som skall dra. Ikonen (1889).
(5) -LAMPA. elektrisk handlampa med tillhörande fast sladd. LD 1908, nr 223, s. 3 (: fladdlampa, felaktigt för sladdlampa).
(1) -PART. sjöt. om (den lösa) ändan av ett tåg. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 31 (1796).
(1) -PÅLKRAN~02 l. ~20. (i sht förr) jfr -kran. InfRegl. 1939, 2: 121.
(1) -ROND. sjöt. sladdrund. VFl. 1919, s. 70.
(1) -RUND. sjöt. (övning bestående i en) rundvandring företagen med (nyblivna) sjömän för att lära dem de olika sladdarnas (tågens) namn, platser o. användning; jfr -rond. Wrangel SvFlBok 375 (1898).
(5) -SKYDD. el.-tekn. skydd mot stöld av elektrisk ström, bestående av en förseglingsbar plåtkåpa som täcker de sladdar vilka löper in i den elektriska mätaren, så att anslutning förbi denna förhindras. SvD(A) 1934, nr 165, s. 11.
(5) -STRÖMSTÄLLARE~0200. el.-tekn. strömställare för montage i sladd (t. ex. lampsladd). SvElMaterielkAnst. 10: 4 (1938).
(1) -ÖGLA. sjöt. av sladden på ett tåg bildad ögla. SvD(A) 1922, nr 188, s. 6.

 

Spalt S 6249 band 27, 1976

Webbansvarig