Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖVLA, v.2 -ade. vbalsbst. -AN (NorrlS), -ING (KOF II. 2: 279 (c. 1655), Därs. 351).
Ordformer
(äv. skiö-)
Etymologi
[möjl. avledn. av sv. dial. sköva, släpa båt i isränna (jfr nor. dial. skøyva, ta långa språng, hoppa, vimsa), i avljudsförh. till SKJUVA]
(†) stöta till l. knuffa l. skuffa (ngn); jfr SKJUVA I 1. NorrlS 1—6: 214 (1557). Söndagen tillförene, då hustro Brita tog en främmande med sig i (kyrk-)bänken och stälde sig med henne nedan före .. (hustrun Margareta Samuelsdotter), då hafver hon sköflat dem att de flugo på snee. Johansson Noraskog 3: 232 (i handl. fr. 1672).

 

Spalt S 6237 band 27, 1976

Webbansvarig