Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖNSA ʃön3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. sjö-)
Etymologi
[sv. dial. skönsa; jfr d. skjönse; avledn. av SKÖNS]
(numera mindre br.) sjöt.
1) (gm att hugga o. d.) snedda av (ngt), snedskära, snedhugga. Ekbohrn (1904). Skönsa (dvs.) snedda av. Collinder SvOrdhjälp 165 (1968). jfr AV-SKÖNSA.
2) intr.: om l. i fråga om båt: snedda. Bästa sättet att anloda djupa rännan (i Engelska kanalen) är att under vanlig fart ”sjönsa” fram och åter öfver densamma, dervid lodande hvarje halftimma. Trolle Duvall 1: 264 (1875). Än skönsar .. (båten) på tvären, än går aktern först. Endast undantagsvis pekar fören i rörelseriktningen. Wilhelm Dvärg. 305 (1922).
Särsk. förb.: SKÖNSA AV10 4. (numera mindre br.) sjöt. till 1: skönsa (ngt). Konow (1887). Ekelöf Ordl. (1898).
Ssgr (till 1; sjöt., numera mindre br.): SKÖNSNINGS-LINJE. linje angivande avfasning l. snedskärning (t. ex. av resningstimmer). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-MASKIN. maskin för avfasning l. snedskärning. Ramsten o. Stenfelt (1917).

 

Spalt S 6158 band 27, 1976

Webbansvarig