Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄLVA, sbst.1, f.
Etymologi
[sv. dial. (Estl.) skjölv (med apokoperad ändelse); möjl. till SKÄLVA, v. (med tanke på skäftstångens rörelse under färd)]
(†) på vagn: skäftstång, trumstång. Oluff Larson (sade) at hans skälfua war bortkommen på hans wagnn, derfore menthe hann At Oluf Pederson hadhe tagit henne. UpplDomb. 1: 60 (1626).

 

Spalt S 5809 band 27, 1975

Webbansvarig