Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄLRYTA ʃä3l~ry2ta, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. skiäl-, skjäl-)
Etymologi
[senare leden sannol. till RYTA, v.2, med syftning på det knorrande läte som rötsimpan kan låta höra, då den lyftes ur vattnet (se Kornhall SydsvFiskn. 228 (1968)); förra leden möjl. av SKÄLG (i bet. 6; jfr i så fall med avs. på bet. sv. dial. sjödjävel, simpa)]
(numera föga br.) fisken Cottus scorpius Lin., rötsimpa. Artedi Icht. 4: 86 (1735; från Norrl.). När Sik fås i myckenhet inåt Skärgårdar, sitta .. Skäl-rytor .. utanföre på näten. VetAH 1753, s. 198. SvFiskelex. (1955).

 

Spalt S 5808 band 27, 1975

Webbansvarig