Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄGLOT, adj.
Etymologi
[nära samhörigt med l. bildat till förleden i sv. dial. skägeltänt, som har sneda o. utstående tänder; jfr nisl. skögultentur; sannol. till (stammen i) det verb som föreligger i fvn. skaga, sticka fram (se SKAGE)]
(†) i pl., om tänder: ojämna l. sneda (i förhållande till varandra). Tänderne (hos vargarna äro) faste, ojämne eller skäglote. Broman Glys. 3: 242 (c. 1730).

 

Spalt S 5752 band 27, 1975

Webbansvarig