Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅT skå4t, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(skott 1652—1675. skåt (-åå-) 1526—1935. skått 1693—1918)
Etymologi
[fsv. skat; av ffris. skāt, skört o. d., nära besläktat med fvn. skaut (se SKOT, sbst.1)]
(numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) svettduk l. näsduk o. d.; särsk. dels om ett ss. näsduk (l. huvudkläde o. d.) använt kläde som bars av kvinnor vid bältet (jämte nålhus o. pungtross), dels om liturgiskt kläde: sudarium. The togho swettadwkar och skååt som wedh hans kropp hadhe kommit, och ladhe på the siwka. Apg. 19: 12 (NT 1526; Bib. 1541: skörte; Bib. 1917: förkläden). Skott med guldflittror och pärlor. Fornv. 1910, s. 176 (1652). SvUppslB (1935; om kläde buret av kvinnor o. sudarium).

 

Spalt S 5720 band 27, 1975

Webbansvarig