Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKÅ, sbst.1
Ordformer
(äv. -åå-)
Etymologi
[sv. dial. skå (i uttr. gå i skå efter, gå efter fördold men spejande); möjl. samhörigt med fht. scouwōn (se SCHAU-) o. SKÅ, v.]
(†) (lönnlig) spaning l. spejning (särsk. i uttr. draga i l. gå på skå, dra l. gå på (lönnlig) spaning l. spejning); äv. liktydigt med: smyg (i uttr. i skå, i smyg). (Den svenske befälhavaren) tog .. med sig til tuhundrade Hakeskyttare och drog i skåå efter de Danske. Tegel E14 271 (1612). Tu skalt gå effter i skåå / Att see huru han gåår ther på (dvs. hur Judas bär sig åt att stjäla frukt i grannens trädgård). Rondeletius 86 (1614). Skå .. (dvs.) Tilsyning, (lat.) Speculatio. Schultze Ordb. 4207 (c. 1755). Gå på skå äfter en (dvs.) gå at skåda och tilse hwad han tager sig före. Därs.

 

Spalt S 5637 band 27, 1974

Webbansvarig