Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVITTER skvit4er, sbst.1, n.; best. skvittret.
Ordformer
(förr äv. squ-, sqv-)
Etymologi
[sv. dial. skvitter; till SKVITTRA, v.1]
(numera i sht i vissa trakter) kvittrande, kvitter. VFörsök 3: 121 (1755). Creutz Vitt. 74 (1759).

 

Spalt S 5432 band 27, 1974

Webbansvarig