Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVALLRA skval3ra2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. skvallra; till skvallra, plaska, rissla, klucka o. d. (se SKVALLER-)]
(förr) (brännvins)plunta (med en på mitten avsmalnad l. hopknipt form, vilket gjorde att ett kluckande ljud uppkom, då man hällde upp ur flaskan); jfr SKVALLER-HALS, KLUCK-PLUNTA. Wistrand NordMAllmog. 30 (1909). Kulturen 1953, s. 180.

 

Spalt S 5410 band 27, 1974

Webbansvarig