Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVALL, sbst.2, n.
Etymologi
[sannol. etymol. identiskt med SKVALL, sbst.1 (jfr för betydelseutvecklingen förleden i SKVABBTALL); jfr sv. dial. (Gotl.) barkskvall, bark invuxen i trädstam, samt KVALL o. SVALL, löst virke. — Jfr SKVALLERKÅL, SKVOLL]
(†) löst virke i kvaddtall. Brummer 101 (1789).

 

Spalt S 5400 band 27, 1974

Webbansvarig