| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKURRILITET skur1ilite4t l. skuril1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
egenskapen att vara skurril; äv. konkretare: skurrilt skämt l. yttrande l. skurril berättelse l. handling o. d. Uthi hwilken Book (dvs. Theatrum nobilitatis Svecanæ) han (dvs. J. Messenius) .. mycket scurriliteter införer, som ingen sanning är med. ÄSvBiogr. 1—6: 75 (1617). Genom alla skuggor, äfven de mörkaste, lyser (hos E. T. A. Hoffmann) skurriliteten som ett litet lustigt öga. Edda 10: 112 (1918). DN 1970, nr 68, s. 5.
Spalt S 5377 band 27, 1974