skumring | SAOB

Publicerad 1974

SKUMRING skum3riŋ2, r.; best. -en.

Etymologi

[sv. dial. skumring; jfr dan. o. nor. skumring, lt. schummeringe; vbalsbst. till sv. dial. skumra, skymma, resp. d. skumre, lt. schummern, avledn. av stammen i SKUM, sbst.2, SKUM, adj. — Jfr SKUMRIG]

(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skymning; jfr SKUM, sbst.2, SKUMNING, sbst.2, SKUMRASK 1, SKUMSEL. Martinson Kvinn. 249 (1933; bildl.).

Spalt S 5356 band 27, 1974

Webbansvarig