Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKULPA, v. -ade.
Etymologi
[fsv. skulpa, gurgla sig med l. skaka (vätska), sv. dial. (Finl.) skulpa, skvalpa; jfr d. skulpe, (få att) skvalpa, skölja o. d., nor. dial. skolpa, komma med en häftig ordström l. dyl., nisl. skólpa, skölja, skvalpa, mlt. schulpen, (få att) skvalpa o. d., mnl. scholpen, skvalpa o. d. (holl. scholpen); möjl. i avljudsförh. till nor. dial. skvelpa, skvalpa, o. SKVALPA, v.; ytterst av ljudhärmande urspr.]
(†) gurgla sig med (ngt). Chelidoniæ Root sudin vthi Wijn, och en sked full ther aff .. skulpat vthi Halsen, vplyffter then niderfalna dröpelen. Månsson Ört. 179 (1628).

 

Spalt S 5313 band 27, 1974

Webbansvarig