Publicerad 1974 Lämna synpunkter SKUGGE, sbst.4, n.; best. -et. Etymologi [sannol. avledn. av SKUGGA, v.; jfr SKUGGE, sbst.3, SKYGGE] (†) om bräde som skuggar flustret på bikupa. IErici Colerus 2: 99 (c. 1645). Spalt S 5277 band 27, 1974 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
