Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKUFF skuf4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. skuff, skoff; jfr d. skuffe, nor. skuff, skuffe; av mlt. schūf, förskjutbar del av ngt, till schūven (se SKJUVA, SKUFFA, v.1). — Jfr SKOFFA, sbst.]
1) (i sht i vissa trakter) (skjut)låda i (förvarings)möbel; jfr SKJUV-LÅDA anm. 1:o. Björkman (1889). Skåp med skuffar (lådor). MeddSlöjdF 1896, s. 44.
2) kista l. koffert (särsk.: sjömanskista); mindre (låsbart) utrymme i för l. akter av (mindre) rodd- l. motorbåt; äv. allmännare, om utrymme för förvaring av ngt (t. ex. utrymme för bagage i bil). Janson Gast. 85 (1902). Di satt i skrubben och fagrade (dvs. kurtiserade) på min skuff. Engström 1Bok 88 (1905). Rydholm (1967; i rodd- l. motorbåt). Se till att du har följande grejor i skuffen (i bilen): 1) ordentligt reservhjul 2) spade (osv.). AB 1970, nr 307, s. 20.

 

Spalt S 5228 band 27, 1974

Webbansvarig