Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKRÖVEL, r. l. m.; best. -veln; pl. -vlar.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) skrövel; gm dialektal ljudutveckling uppkommen sidoform till SKRÄVEL, sbst.2 (se SKRÄVLA, sbst.2)]
(i Finl., numera bl. bygdemålsfärgat) = SKRÄVLA, sbst.2 Watufoglar (ha) fått bredhe och sammanfattadhe fötter såsom skröflar, ther medh the kunna i watnet suepa och roo sigh fram. Forsius Phys. 161 (1611). ”Skrövlar”, det är de med simhud försedda bakfötterna (hos sälen). KalSvFolkskV 1911, s. 190.

 

Spalt S 5219 band 27, 1974

Webbansvarig