Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKRÄPPA, sbst.1, f.||ig.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. skräppa; jfr d. skræppe; till (SKRÄPP, sbst.1, o.) SKRÄPPA, v.]
(†) person som åstadkommer buller l. skryter l. gör väsen av sig. (Den för ett slagsmål instämde) Elias kallade och larses Moder den gambla Skräppan, Sonen den unga skräppan och slog i (hus-)knuten (med en käpp), och sade sig wara then tredie skräppan. NVedboDomb. 1745, Sommart. s. 410.

 

Spalt S 5205 band 27, 1974

Webbansvarig