Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÄPEL, n.
Etymologi
[sv. dial. skräpel; möjl. till ett icke anträffat skräpla, v., till SKRÄPA; med avs. på ordbildningen jfr SKRAPEL o. SKRÄVEL, sbst.1]
(†) skräp (se SKRÄP, sbst.1 2). Sakristian (i Rone), som var mycket osnygg och med allehanda skräpel uppfylld, skall (osv.). HSpegel (1680) i KyrkohÅ 1904, s. 151. Schenberg (1747).

 

Spalt S 5202 band 26, 1973

Webbansvarig