Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÄNT skrän4t l. SKRINT skrin4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er; l. SKRÄNTA skrän3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skrint 1915 osv. skränt 1886 osv. skränta 1911 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skränta; jfr d. skrænt, skrint (ä. d. äv. skrænte); sannol. till (en sv. motsvarighet till) d. skrænte, glida (jfr sv. dial. skretta, halka, nor. dial. skrenta, glida), till SKRINNA, v.]
(i sht i vissa trakter) (back)sluttning, brant, slänt. Ett lag / af unga vittra studenter, / som började klättra i raska tag / uppför Pindens slippriga skränter. Nyblom Rim 170 (1886, 1904). (På Ven) ser jag Sankt Ibbs vita kyrka på skränten. SvD(A) 1932, nr 218, s. 7. Rosendahl Lojäg. 88 (1956). — jfr BACK-SKRÄNT.

 

Spalt S 5196 band 26, 1973

Webbansvarig