| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÄLL skräl4, sbst.1, r. l. m. (Landsm. XI. 1: 98 (1702) osv.) l. (företrädesvis i abstr. anv.) n. (Dryselius Måne 436 (1694) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar.
1) motsv. SKRÄLLA, v.1 1, om förhållandet att det skräller, skrällande; äv. konkretare, om enskilt skrällande ljud, smäll l. knall o. d.; förr äv. i uttr. giva skräll, opers.: genljuda skrällande; jfr SKRÄLLDUS 1. Slå igen dörren med en skräll. Först en blixt, så en öronbedövande skräll. Af det förskräckelige Skräll och Buller som upkom wed Munitionens Itändning (då Parthenon träffades av en kula) blefwe (osv.). Dryselius Måne 436 (1694). Blixt med ljungande eld, med skräll, med dunder och åskslag / Hota til undergång. Nicander VirgÆn. 14 (1751). En (av musikanterna) går och pinglar / Med en grytring mot et spjäll, / Samlar i ringlar / Et dödligt skräll. Bellman (BellmS) 1: 116 (c. 1775, 1790). Han stridshammarn stötte mot bordet, / så att det i hvalfven gaf skräll. Scholander I. 1: 9 (1867). Skrället af någon stoldörr (i kyrkan), som våldsamt upprycktes för att på lika sätt stängas. Sundblad Off. 1 (1894). Mudderverket gick i sneda slag från kaj till kaj under skrammel och skräll. Fogelqvist Minns 109 (1935). Musiken (spelade) upp, med en oväntad skräll som om någon hade tappat en bricka full av glas. Karlzén BlåNov. 212 (1951). — jfr TORDÖNS-, ÅSK-SKRÄLL m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl. (motsv. SKRÄLLA, v.1 1 d); särsk. dels om oväntad (o. olycksdiger) tilldragelse l. om katastrof l. skandal o. d., dels om festlighet o. d.; jfr SKRÄLLDUS 2. Det måste sluta med en skräll. Hwi hafwen I tillåtit Hydran (dvs. pöbeln) wälja / En tjenare (dvs. tribun) som med sitt sturska skall — / Han är dock blott trumpet och skräll åt henne — / Har fräckhet nog att säga sig förwandla (osv.). Hagberg Shaksp. 1: 177 (1847; eng. orig.: noise). Didring Malm 1: 188 (1914; om fest). Så en dag i februari kom den stora skrällen. Vi (dvs. Nyhammars bruk) lagsöktes av Handelsbanken på oguldna räntor. De Geer Bergsl. 74 (1951). Den nya grundskolan har kanske kommit som en chock, men det nya gymnasiet blir antagligen en skräll, spådde undervisningsrådet. DN(A) 1964, nr 274, s. 2. jfr DUNDER-, STOR-SKRÄLL. särsk. (ngt vard.) i uttr. få (stora) skrällen, få ett slaganfall (äv. allmännare: få sitt livs chock, bli ifrån sig). Essén Bluff. 128 (1908). ”Han höll på att få stora skrällen, när han hörde Ullas röst”, tillade August, ”han trodde ju, att det var Gamla Grevinnan, som spökade!” Stjernswärd Båg 97 (1929).
2) [sannol. urspr. oeg. (elliptisk) anv. av 1, om sådan mängd av föremål, t. ex. mynt, att dessa kunna frambringa en skräll] (vard.) ss. beteckning för (större) mängd; jfr SKRÄLLDUS 3. SvTyHlex. (1851; angivet ss. vard.). Det kom nya (post-)reglementen i detaljfrågor, en smula så gott som var vecka, och alltid i en större skräll var fjärde, då direktionen vid Vasagatan tycktes ha sin reglering. Lo-Johansson Kungsg. 327 (1935).
3) [eg. specialanv. av 1 slutet l. utlöst ur ssgr som SKRÄLL-SEGER, SKRÄLL-VINST] sport. om sensationell utgång av tävling l. oväntat stor seger; jfr SKRÄLLA, v.1 4. Solvalla startade sina hösttävlingar med en skräll på spelarfronten. Favoriterna föll. DN(A) 1964, nr 212, s. 1.
4) [jfr med avs. på bet. DUNK, sbst.1 I 2, DUNS, sbst.1 I 2, SMÄLL; jfr äv. SKRÄLLA, v.2] (numera i sht i vissa trakter) (skrällande) slag l. stöt; jfr SKRÄLLDUS 4. (En stång av kallbräckt järn kan) allenast genom skrällen af ett Hammarslag .. på ena ändan .. falla af i flere stycken, med ett dumt ljud. Rinman JärnH 453 (1782). Jag kände en skräll i armen af slaget. Meurman (1847). Han fick en duktig skräll i huvudet. Cannelin (1939). — jfr PÅSKA-SKRÄLL.
-VINST. i fråga om tävling l. lotteri o. d.: sensationell l. oväntat stor vinst; jfr skräll, sbst.1 3. Vi tippa 1938, nr 32, s. 1.
B (†): SKRÄLLE-PRÄST. [jfr sv. dial. skrällpräst, utmärkt präst] präst som predikar på ett kraftfullt o. skräckinjagande sätt. En äldre bonde steg fram och förklarade på sin och de andras vägnar: ”att församlingen hade så tillräckligt af sin rare prest, att den ej behöfde lyssna till några ”strykares” predikningar, hvarken ”tösers eller skrällepresters”. Knorring Torp. 2: 68 (1843).
Spalt S 5167 band 26, 1973