Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÅ, sbst.11, n.?
Etymologi
[sannol. etymologiskt identiskt med sv. dial. (Uppl.) skrå, oväsen, sannol. (ytterst) av ljudhärmande urspr.; jfr nor. dial. skrå, tigga ihållande, klinga rasslande o. ihåligt]
(†) (löst l. vidskepligt) prat; anträffat bl. i ssgn KÄRINGE-SKRÅ.

 

Spalt S 5116 band 26, 1973

Webbansvarig