Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRYNKA skryŋ3ka2, v. -ade (PJGothus Martini 198 (1608: skrynckiada, p. pf. dat. f. sg.) osv.) ((†) pr. sg. -er Celsius Ordspr. 1: 406 (1708), Därs. 5: 122 (1718); pr. sg. pass. -es Warnmark Tuktesp. 6 (1687), Bliberg Acerra 605 (1737); p. pf. skrynkt Job 7: 5 (Bib. 1541: samman skrynckt), Thorild (SVS) 3: 51 (1791)). vbalsbst. -AN (†, Kling Spect. Tt 3 a (1735; i bet. 1 a slutet)), -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 1293 (1749)), -NING.
Ordformer
(förr äv. skrynck-, skrÿnck-. -a 1696 (: skrynkadt, p. pf. n. sg.), 1723 osv. -ja (-ia) 1608 (: skrynckiada, p. pf. dat. f. sg.)—1755)
Etymologi
[sv. dial. skrynka, skrynkja; samhörigt (möjl., åtm. delvis, etymologiskt identiskt) med det starka verb som föreligger i nor. dial. skrøkka, krypa ihop, skrumpna, feng. scrincan, skrumpna (eng. shrink), o. ss. p. pf. i SKRUNKEN. — Jfr OSKRYNKBAR, SKRYNKA, sbst., SKRYNKLA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) refl. (jfr 3) l. i pass. med intr. bet., förr äv. intr.: skrynkla sig (se SKRYNKLA, v. 1). (Sv.) skrynckias .. (lat.) corrugari. Schroderus Comenius Reg. (1639). Hirvensalo o. Hedlund (1963).
a) = SKRYNKLA, v. 1 a. När Bladen (på nejlikplantorna) begynna lijtet att skrynckia, behöfwa dhe att wattnas. Rålamb 14: 49 (1690). Herren ser på den Gudlösa hopen .. hwarwid Pannan rynckies, näsan skrynckies, och ögonen warda röda och blixtrande, såsom en wred menniskios. Bliberg Acerra 605 (1737). GT 1786, nr 42, s. 3 (om växtdelar). särsk. (†) ss. vbalsbst. -an i konkretare anv.: rynkning (i ansiktet), rynkor. Kling Spect. Tt 3 a (1735).
b) = SKRYNKLA, v. 1 b. Låta et tyg skrynckas, så at det ej blir slätt i sömmen. Möller 1: 207 (1745, 1755).
2) tr. l. med bestämning inledd av prep. på, = SKRYNKLA, v. 2; äv. abs. (Lat.) Corrugo .. (sv.) Rynckia eller skrynckia. Linc. (1640). LoW (1911). särsk. = SKRYNKLA, v. 2 a; särsk.: rynka (se RYNKA, v. 1 a). Skrynckia näsan. Cellarius 166 (1699). Glömmer den som räknar, så glömmer intet den som skrÿncker. Celsius Ordspr. 1: 406 (1708); jfr RYNKA, v. 1 a α. Den bräckelige Ålderdomen .. skall skryncka dit Ansichte, kröka din Kropp. Ehrenadler Tel. 775 (1723). Carlsson GlestGård. 198 (1943: på).
3) [jfr 1 a, 2 slutet] (†) refl., om person: krypa ihop l. vrida sig i smärta. När man plågas aff Steenen, Ach huru skrynkiar och ynkar sigh Menniskian. PJGothus Pollio Fast. 581 (1614; t. orig.: rümpffet sich).
4) [jfr 1, 2] i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.): skrynklad, veckad; rynkad; särsk. motsv. 1 a, 2 slutet. Ett skönt smycke och een kostelig prydning (passa) enne Jungfrw, som är vng, fyllig och starck, mykit bätre, än enne gamla skrynckiada, törra och magra. PJGothus Martini 198 (1608). Skrynkta ögonbryn. Thorild (SVS) 3: 51 (1791). Adlerbeth HorOd. 133 (1817). Auerbach (1913). jfr SAMMAN-SKRYNKT. särsk. (†) oeg. l. bildl., om våg: krusad, krusig. Beswijkeliga haffwet, / .. Som heftigt hwäser, fräser; / De många, stora wågar, / De skrynckta, rynckta wåågar, / De fradgefulla wågar, / De höga, starcka wågar, / De wågar, som medh swalgen / Och stormen gruffwligt hoota. Hiärne (SvNatL) 197 (1665).
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKRYNKA BORT10 4. till 1, i pass. med intr. bet.: (skrynklas o.) skrumpna bort. Lind (1749). —
SKRYNKA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032.
1) till 1, i pass. med intr. bet., förr äv. intr.: skrynklas ihop, skrumpna ihop; äv. bildl. Warnmark Tuktesp. 6 (1687; bildl.). Ihre (1769; intr.).
2) till 2: skrynkla ihop (ngt); rynka (ngt). Spegel (1712). Ekblad 324 (1764: tilhopa). Auerbach (1913). —
SKRYNKA NED10 4. till 2: skrynkla ned (ngt). Klint (1906). —
SKRYNKA SAMMAN10 32 l. 40. till 2; jfr skrynka ihop 2. Klint (1906). —
SKRYNKA TILL10 4. till 2: skrynkla till (ngt). Sundén (1888).

 

Spalt S 5088 band 26, 1973

Webbansvarig