Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRYMTA skrym3ta2, v.1, l. SKRÖMTA skröm3–ta2, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.) -ANDE, -ERI (se avledn.).
Ordformer
(skrymt- 1681 (: skrymtan) osv. skrömt- 1906 (: skrömteri) osv.)
Etymologi
[sv. dial. skrymta, skrömta; jfr nor. skrømte, nor. dial. skrymta, spöka, mörkna, skymma; jfr äv. sv. dial. skrömma, mörkna, skymma; av omtvistat urspr. — Jfr SKRYMMEL, SKRYMSEL, sbst.1, SKRYMT, sbst.1, SKRYMTA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spöka; ge varsel; jfr SKRÅMTA. Nordström Borg. 246 (1909). Bucht SprHärnös. 130 (1962).
Avledn.: SKRYMTAN, sbst.1, f. (†) spöksyn(er) l. dyl. (Fvn.) Drauma skrymsl .. (sv.) Drömars skrymtan. Verelius 52 (1681). —
SKRYMTERI104, sbst.1, n. [sv. dial. skrymteri] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spökande, spökeri. Högberg Vred. 3: 370 (1906).

 

Spalt S 5081 band 26, 1973

Webbansvarig