Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRAPA skra3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (TullbSthm 23/7 1543, osv.) ((†) -er BtÅboH I. 9: 250 (1637), GenMRulla 1687, s. 816 (1688); -ur TullbSthm 17/8 1557 (: Tunge skrapur)); förr äv. SKRAPE, m.; anträffat bl. i pl. -ar (BtFinlH 3: 238 (1549: heste skrapar), Därs. 2: 401 (1640)).
Ordformer
(skrapa (-aa-) 1538 osv. skrape 1549 (: heste skrapar, pl.)1640 (: skrapar, pl.). skrappor, pl. 1543)
Etymologi
[fsv. skrapa, f., sv. dial. (Finl.) skrape, m.; jfr d. skrabe, nor. skrape, nor. dial. skrapa, mlt. schrape; till SKRAPA, v.]
1) motsv. SKRAPA, v. 1, 3: redskap (l. föremål) för skrapning; oftast om sådant redskap av flat form, vars (oftast eggformade, stundom tandade) kant(er) utgör(a) den verkande delen resp. de verkande delarna (oftast försett med skaft l. handtag mer l. mindre vinkelrätt ansatt mot flatsidan) l. vars flatsida är försedd med eggformade l. tandade verkande delar (o. med skaft l. handtag o. d., oftast placerat mer l. mindre i plan med flatsidan) o. som ansättes med den verkande delen resp. de verkande delarna mer l. mindre vinkelrätt mot den behandlade ytan; särsk. om sådant redskap använt vid ryktning, ryktskrapa. VarRerV 36 (1538). Måszan som wäxer på trän, then är them myckit skadeligh, om han icke i tijdh rifwes aff, medh små Trärefwor, Herfwer eller skrapor. Månsson Trääg. 19 (1643). (Skorstensfejaren) bör .. skaffa sig sådane poikar, som äro wige at klifwa up i skårstenarne, dem han bör lära, at bruka skrapa och wiska. PH 2: 1014 (1733). (Till kreaturens ryktning) fordras icke mera, än en enkel skrapa och en torr viska. LAA 1813, s. 314. En skrapa (eller skrapsten), som användes (av grönländarna) för att skrapa håren af sådana skinn, som begagnas tillredda. Nilsson Ur. 1: 175 (1866). Maskiner för vägarbeten, såsom plogar, rivare, skrapor och sladdar. VaruhbTulltaxa 1: 499 (1931); jfr SKRAPA, v. 1 g. Varulex. Byggn. 2: 198 (1955). — jfr BAD-, BAKTRÅGS-, BOTTEN-, DEG-, FOT-, HARTS-, HÄST-, MOSS-, MUR-, MÖRSAR-, PANN-, PLOG-, PUMP-, ROST-, RULETT-, RYKT-, SICKLINGS-, SKED-, SOT-, TRÅG-, TRÄ-, TUNG-, UGNS-, VÄG-SKRAPA m. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) (med ett nät l. en håv för uppsamling försedd) skrapa för upphämtning av växter l. djur från havsbottnen; särsk. (fisk.) om sådant redskap för fångst av ostron l. blåmusslor, särsk. om ostronskrapa l. ostronskav, skav (se SKAV, sbst.1 2), ulk. Höst och wår, då hafwet är öppet, fiskas (ostron) med Skrapa eller så kallad Ulk .. om det företages på bergbotten. Ekström AfhFiska 88 (1845). DjurVärld 15: 37 (1961; om redskap använt av zoologer). jfr BOTTEN-, OSTRON-, RING-SKRAPA.
b) i utvidgad anv.
α) [efter motsv. anv. av t. striegel, nylat. strigilis] (†) hos vissa insekter: på insidan av handloven befintlig bukt (sannol. använd för putsning av antenner o. d.). Marklin Illiger 294 (1818).
β) [efter motsv. anv. av t. striegel, nylat. striga, båda med bet.: (häst)skrapa] (†) borstliknande ansamling av styva hår på växt. Marklin Illiger 434 (1818).
γ) (†) i pl., om vad som avskrapats från ngt; jfr SKAV, sbst.2 3, SKOVA, sbst. 1. Serenius (1734; under scraping). Lönnrot 1: 435 (1874).
δ) (†) om kratta l. räfsa l. dyl. använd ss. kam av jätte. Ditt sträfva hår, Polyfemus, du reder med skrapan. Adlerbeth Ov. 350 (1818; lat. orig.: rigidos pectis rastris, Polypheme, capillos).
2) gm skrapning (se SKRAPA, v. 1) uppkommen rispa l. repa l. skråma (i ngns hud l. ngts yta); särsk. (i sht i vissa trakter) motsv. SKRAPA, v. 1 e: ytligt (skrubb)sår. Få sig en skrapa i ansigtet, på benet. Tholander Ordl. (1872). Divärse skrapor och skrubbsår. Östergren (1939). Skrapor i glaset. Hermelin Glas 63 (1966). — jfr SKINN-SKRAPA.
3) motsv. SKRAPA, v. 2: (sträng) tillrättavisning l. reprimand; företrädesvis om tillrättavisning osv. tilldelad av överordnad (l. lärare l. förälder o. d.), i sht av överordnad myndighet(sperson). Ge, tilldela ngn en skrapa. Få, erhålla en skrapa. En allvarsam, sträng skrapa. Slippa undan med en skrapa. (Riksrådet) gofve dem (dvs. direktörerna för Skeppskompaniet) een goodh skrapa. RP 2: 119 (1631). David lärde mig (dvs. sin hustru Mikal) med en beskedlig skrapa, / At weta hut. Kolmodin QvSp. 1: 382 (1732). Nog vankades ibland små skrapor (av överbefälhavaren), då ett misstag egt rum. Wingård Minn. 8: 27 (1848). En tid hade vi en extralärare, som .. en eftermiddag måste tillrättavisa Måns O., en rödhårig, stark sextonåring. Måns nöjde sig icke med skrapan, utan svarade med en viss häftighet. Neander 70År 66 (1929). Lärare fick skrapa för sen ankomst. DN 1968, nr 325, s. 38. — särsk.
a) (numera föga br.) med anslutning till 1; förr särsk. i uttr. komma för skrapan, få l. erhålla en skrapa. HSH 7: 220 (c. 1800: kommo). Erkebiskopen nyttjade skrapan på Hr Almqvist (för Det går an) och klubban i högv(ördiga) ståndet. AB 1840, nr 304, s. 3.
b) (i skildring av ä. förh. vid Västerås gymnasium) av en gymnasist i högsta klassen författad karaktärsteckning av en gymnasist i lägsta klassen, vari dennes (förmenta) karaktärsfel nagelforos o. vilken upplästes vid en sammankomst då gymnasisterna i lägsta klassen upptogos i kamratskapet; äv. om denna sammankomst. Steffenburg MinnSkol. 54 (cit. fr. c. 1820; äv. om sammankomsten). Wenström 40År 7 (1874).
4) (vard.) motsv. SKRAPA, v. 3, om byggnad av osedvanlig höjd (som når upp i l. ”skrapar mot” skyn); i ssgn SKY-SKRAPA o. elliptiskt för detta ord. DN(B) 1958, nr 276, s. 3. GHT 1972, nr 155, s. 16.
5) [jfr motsv. anv. i nor.; benämningen sannol. given på grund av fågelns läte] (†) motsv. SKRAPA, v. 3 c: fågeln Puffinus puffinus Brünnich, mindre lira. Nilsson Fauna II. 2. 2: 248 (1834). SvJägarfT 1894, s. 236.
6) [efter motsv. anv. av eng. scrape, sannol. eg. med syftning på trång passage där man skrapar sig (se SKRAPA, v. 1 e) mot väggarna] (föga br.) bildl.: svår l. kinkig belägenhet, knipa, klämma. Gif oss en (historia) till, om något af edra äfventyr med rödskinn … om någon skrapa, där ni varit riktigt nära att mista er skalp! Zilliacus Indiankr. 140 (1898).
Ssgr (i allm. till 1; jfr skrapa, v. ssgr): A: (3) SKRAP-BREV. (†) brev innehållande en skrapa riktad till brevets mottagare. Porthan BrSamt. 78 (1783).
-LIK. jfr lik, adj. 1, o. -liknande. Östergren (cit. fr. 1918; om verktyg).
-LIKNANDE, p. adj. som liknar en skrapa; äv.: som ger l. givit utseende av en skrapa. En egendomlig .. grågrön flinta med skrapliknande bearbetning. Ymer 1920, s. 160. Sonesson BöndB 100 (1955; om omrörare i konstgödselspridare).
-MAKARE. (skrap- 1749 osv. skrape- 1662) (numera bl. tillf.) tillverkare av skrapor. Munktell Eskilst. 13 (i handl. fr. 1662).
-PLÅT. (skrape- 1580—81) (numera bl. tillf.) plåt (se plåt, sbst.1 2) för framställning av kreatursskrapor. StallRSthm 1580—81, s. 93.
(5) -SLÄKTE. (†) i sg. best., om släktet Puffinus Briss.; jfr lire-släkte(t). Nilsson Fauna II. 2. 2: 246 (1834).
(1 a) -SÄCK. (i fackspr.) på bottenskrapa: säck för uppsamling av det som skrapas ihop. FoFl. 1947, s. 70.
(1 a) -TAG. med (botten)skrapa gjort tag (i havsbotten); ofta konkret(are), övergående till att beteckna innehållet i skrapan. Nordenskiöld Vega 1: 404 (1880). FoFl. 1935, s. 162 (konkretare).
B (†): SKRAPE-MAKARE, -PLÅT, se A.

 

Spalt S 4755 band 26, 1973

Webbansvarig