Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKORIA, r. l. f.; pl. -er.
Ordformer
(sc-)
Etymologi
[jfr t. skorie, eng. scoria, fr. scorie; av lat. scoria, av gr. σκωρία, till σκῶρ, exkrementer, sannol. rotbesläktat med SKARN]
(†) i sg. o. pl.
1) slagg. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 199 (1768; i pl.). NNordenskiöld (1833) hos Berzelius Brev 11: 147 (i sg.).
2) om stelnad lava l. pimsten. Scorier ifrån Etna. VetAH 1772, s. 121. —

 

Spalt S 4624 band 26, 1972

Webbansvarig