Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOPTISERA (skoptisēra Dalin 708 (1871)) l. SKOFTISERA, v. -ade. vbalsbst. -ING (Ekeblad Bref 2: 222 (1660)).
Ordformer
(skofti- (sc-) 1623—1683. skopti- (sc-) c. 1635—1871. skåfte- 1660. -cera c. 1635—1696. -sera 1660 (: skåftesering)—1871. -zera 1683)
Etymologi
[sv. dial. skoftisera, skofsera (jfr Hof DialVg. 253 (1772)); jfr (ä.) d. skoptisere, skoftisere, (ä.) nor. skoptisere, (ä.) t. skoptisieren; bildat (efter mönster av andra verb med ändelsen -isera) till gr. σκώπτειν, håna, skämta, gyckla. — Jfr SKOMMATISK]
(†) (muntligt l. skriftligt) yttra sig satiriskt l. försmädligt l. hånfullt l. skymfligt, smäda, håna o. d.; äv. i uttr. skoptisera på ngn, göra narr av ngn, håna l. förlöjliga ngn. VästeråsTb. 1623, s. 269 b. Thet M(agister) Tauvonius förer in, att .. (J. Vassenius) skulle hafwa scofticerat opå M(agister) Pratanum och M(agister) Axelium, haf:r han (osv.). ConsAcAboP 1: 505 (1651). Han (dvs. J. Ch. Toll) sitter der mellan lif och död (i fängelset o. riskerar att bli dömd till döden) och kan ändock ej låta bli att scoptisera. BL 17: 206 (1849; i yttrande tillagt hertig Karl 1794). Dalin 708 (1871). —

 

Spalt S 4622 band 26, 1972

Webbansvarig