Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOLION skå4lion, sbst.2, n.; best. -iet; pl. -ier.
Ordformer
(schol- 15871947. skol- 1836 osv.)
Etymologi
[jfr t. scholie, scholion, eng. scholion, scholium, fr. scolie; av gr. σχόλιον, avledn. av σχολή, ledighet, skola (se SKOLA, sbst.2). — Jfr SKOLIAST, SKOLIERA]
(i fackspr.) om var o. en av de noter l. förklarande anmärkningar l. kommentarer som av antika (i sht alexandrinska) filologer införts i (marginalerna till) antika författares manuskript; ofta allmännare: förklarande not l. anmärkning l. kommentar; företrädesvis i pl. Chesnecopherus Skäl E 4 a (i handl. fr. 1587; Scholier, pl.). Riks-Rådet Hogenschild Bielke hade äfven skrifteligen upsatt Scholier öfver Arfs-Föreningen. Schönberg Bref 1: 244 (1778). Har ju icke hwar och en Commentator, wid utgifwandet af de gamle Auctorerne, icke utan nytta rådfrågat scholier och mångfaldiga andra till ämnet hörande förklaringar? SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 87. Anmärkningar eller skolier hafva för afsigt att närmare uplysa och utveckla hvad som blifvit framstäldt, att hindra missförstånd, samt lemna underrättelser, som stå i sammanhang med det afhandlade. Lindblom Log. 293 (1836). Adam av Bremen avslutade sitt arbete omkring 1075. Han tillägger ett par skolier angående Sverige. .. Det andra skoliet innehåller en del uppgifter om vårblotet. HT 1937, s. 34. Globen 1947, s. 19.

 

Spalt S 4583 band 26, 1972

Webbansvarig