Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKILJAKTLIG ʃil3j~ak2tlig, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-aktel- 1747. -aktl- 1876—1947)
Etymologi
[fsv. skilakteliker; avledn. av fsv. skil (se SKILJA ssgr A); i nysv. tid med formell anslutning till SKILJA]
1) som kan skiljas l. lösgöras från ngt, skiljbar o. d.; i ssgn O-SKILJAKTLIG.
2) (numera mindre br.) = SKILJAKTIG 3. Berch Hush. 298 (1747). Följande bref, hvartill i föreliggande samling finnas tvenne i formen något skiljaktliga, men i andan fullkomligt lika concepter. HB 3: 126 (1876).
Avledn.: SKILJAKTLIGHET, r. l. f. (numera mindre br.) till 2, = skiljaktighet 1. NordT 1884, s. 186. Erikson Järnnätt. 119 (1947).

 

Spalt S 4041 band 26, 1971

Webbansvarig