Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKILDRA, v.2, l. SKILLRA, v.2, -ade.
Ordformer
(skildr- 1755—1847. skillr- 1815)
Etymologi
[sannol. väsentl. att uppfatta ss. bildl. anv. av SKILDRA, v.1, möjl. (åtminstone delvis) med anslutning till SKYLDRA l. till sv. dial. skyldra, skyllra, skuldra, skullra (se SKULLRA, v.; jfr SKILDRA, v.3)]
(†) refl.: avteckna l. visa sig l. framträda l. ses l. dyl. Nordenflycht (SVS) 3: 15 (1755). I lifvets källor (dvs. ögonen), i hvars böljor spåren / Af jorden skillra sig och himlarunden, / Der i den spegelklara, blåa grunden / Gud uppenbarar sig i trånadståren. PoetK 1815, 1: 71. Atterbom Minnest. 2: 119 (1847).

 

Spalt S 3978 band 26, 1971

Webbansvarig