| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKEN, sbst.3, n.; pl. =.
(†) om tunn platta l. tunt blad av sten. (Den blekröda zeoliten i Ädelfors’ gruvor) faller mästedels öfveralt i tunna sken eller blad imellan Hornskifers klyfterne. VetAH 1758, s. 282. Möller (1807).
Spalt S 3749 band 26, 1970