skelettör | SAOB

Publicerad 1970

SKELETTÖR skel1etö4r l. ske1l-, l. -tœ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Etymologi

[till SKELETTERA efter mönster av sådana ordpar som REGISSERA : REGISSÖR, SILHUETTERA : SILHUETTÖR]

(numera bl. mera tillf.) person som (yrkesmässigt) skeletterar djur; jfr KONSERVATOR 2. UpplFmT 23—25: 181 (1908). Jägerskiöld Upplevt 400 (1943).

Spalt S 3726 band 26, 1970

Webbansvarig